Historiska bevis finns för att området varit befolkat, dock ej permanent, sedan bronsåldern eller vikingatid. Bland annat de välbehållna sk Ryssgravarna vid Själbodträsket vittnar därom. Dessa gravar har för övrigt ingenting med ryssar att göra utan är stenrösen under vilka kringvandrande folk på 1000-talet och framåt begravt de sina.Tyvärr har dessa gravar under årens lopp varit utsatta för upprepade och omfattande plundringar. Men det kanske mest intressanta fyndet i området gjordes 1890 på Romelsön. Fyndet var ett sk remändebeslag, som hittades av bröderna Stenman i ett av Romelsöns gravrösen och dateras till 1000-talets första hälft. Det märkliga fyndet, som rapporterades först 1952,finns att beskåda på Skellefteå museum.
Någon fast befolkning förekom knappast under denna tid utan folk förflyttade sig allt efter årstidernas växlingar. Det var fisket och jakten på säl, som drog till sig folk till området. Det är emellertid bekräftat att just Romelsön varit ett slags centrum för fiskare och säljägare, som byggde tillfälliga boplatser, dit de kunde återkomma. Rester efter dessa boplatser, sk tomtningar, står än idag att finna på ön. Romelsön sägs även ha varit en viktig handelsplats under denna tid.
Byn Furuögrund uppstod efter försäljning av krononybygget Rösnäs, som sträckte sig i söder från rågången mot Östanbäck till Svartnäsviken i norr, en sträcka på ca 2 km. Köpare var Ytterstfors Bruks & Sågverks Intressenter. Köpeskillingen uppgick till 2000 riksdaler. Året var 1853. Inom detta område uppstod alltså byn Furuögrund, som fick namnet efter det grund, som ligger mellan Svartnäsudden och Furuön. Idag heter det grundet Ombytningsgrundet.
Byn blir nu hamn- och lastageplats för Ytterstforsbolagets produkter. Efterhand byggdes kajer för utskeppning samt upplagsplatser för gods och barlast.
Hamnen hade naturliga förutsättningar genom ett skyddat läge, närheten till öppet hav samt lättnavigerad insegling med bra djup.
Sommaren 1854 skeppades de första varorna ut från Furuögrunds hamn. Det var träprodukter från Ytterstfors sågverk och glas från Ytterstfors Glasbruk. Varorna fraktades från Ytterstfors vid Byskeälvens mynning till hamnen i Furuögrund i pråmar, som bogserades av roddbåtar. När transporten kommit ungefär halvvägs byttes roddmanskapet. Detta skedde i höjd med det grund vi idag kallar Ombytningsgrundet.
Pråmarna för lastning och lossning var flatbottnade och bogserades.
Vid den här tiden, början av 1850-talet, fanns i Furuögrund endast ett litet antal människor, som bodde i små oansenliga stugor längs stranden. Dessa stugor var förmodligen inte bebodda vintertid. Det var fisket som dessa människor livnärde sig på. En av de absolut tidigaste bosättarna hette Johan August Boström och kom från området king Boströmsbäcken i centrala Skellefteå, vilket han lämnade, då Skellefteå skulle bli stad 1845.
Fisket var livsviktigt för byns invånare
Vid tiden för sågverkets tillkomst sägs det ha funnits endast nio gårdar i byn. I och med sågverkets tillkomst kom inflyttningen att öka kraftigt. Familjer med barn flyttade hit med förhoppning om att i första hand fäderna skulle få arbete. Byn genomgick nu en byggboom. Förutom ett stort antal egna hem uppfördes en mängd byggnader, som var förknippade med sågen och dess verksamhet.